Bryt det kulturella utanförskapet

I veckan träffade jag en grupp ungdomar med rötter från Balkan som spelar rappmusik. De har byggt upp en egen studio i en källarlokal i ett av Värnamos invandrartäta område. Där fanns en dator av äldre snitt, inlånade instrument, möbler från Erikshjälpen och väggarna hade ungdomarna själva målat om. Musiken är ett starkt intresse som kan förändra ungdomar. Det insåg jag ganska fort. Genom musik kan man uttrycka sina känslor och genom musik kan man bli sedd på ett positivt sätt. Deras låtar handlar om utanförskapet och att bli sedd. Att få vara en medborgare i landet Sverige. Det hade de särskilt markerat med att pryda sin lokal med en svensk flagga. Låtarna de producerar lägger de ut på Youtube (WildlifeProd2010). Verksamheten bedrivs som studiecirkel och ungdomarna tillhör den albanska ungdomsföreningen. Nu ville man visa upp för andra vad man åstadkommit för mig som kulturnämndens ordförande. Det är lätt som politiker att inte ta ungdomar på allvar och hänvisa till formella frågor om stadgar, ansökningar, protokoll och annat. För att ge dessa och många andra ungdomar en chans att få synas och nyttjas som en positiv kraft för ny kultur och bra integrationsarbete så krävs nya arbetsformer. Samhället måste förändra sina rutiner för att verkligen nå nya grupper. Annars stelnar vårt kulturliv och utanförskapet cementeras.

Många ungdomar i samma situation som de jag träffade har problem med att bli integrerade i samhället. Man bor trångt och dåligt. Arbetslösheten är hög. Det förekommer både kriminalitet och droger. Det saknas ofta positiva förebilder. Där har politiken en stor utmaning att ta sig an. Hur kan vi involvera alla ungdomar i samhället och bygga broar mellan ungdomar och samhället. Jag tror att vi måste träffas oftare. Skicka mindre papper och prata mer. Det blir ofta bättre. Så kände jag efter mötet med ungdomarna.

Utanförskapet finns inte bara i våra städer och förorter utan också på den rena landsbygden. Misstroendet mot politiken och politiker är stor. Avstånden ökar både kulturellt, ekonomiskt och tidsgeografiskt. Vad menar jag då med det. I staden introduceras ofta nya kulturella impulser och sist når det ut på landsbygden. Ta t ex detta med biopremiärer, möjlighet att få träffa professionella kulturarbetare etc. Landsbygden kommer ofta sist och man ens får möjlighet att erbjudas möjligheten. Ekonomiskt är det också stora inkomstskillnader mellan stad och land. Höginkomsttagarna bor ofta i staden eller i nybyggda villor med sjöutsikt i stadens närhet. De lågutbildade och låginkomsttagarna hänvisas till områden med låga huspriser och äldre lägenheter. Det tidsgeografiska avståndet har också trots den nya tekniken inte minskat avsevärt. Tvärtom så har det för många ökat. Färre tågstopp, sämre kollektivtrafik på landsbygden och kanske bara tillgång till en bil i familjen, vilket ofta innebär att ungdomar får avstå från föreningsaktiviteter i staden.

Jag upplever att det finns stora likheter mellan landsbygdens och förortsmiljöns situation. Det finns stora klyftor mellan makthavare och människor. Centerpartiet har här som ett småfolksparti ett stort uppdrag att driva opinion för dessa grupper och utnyttja det inflytande vi idag har i kommuner, landsting och riksdag för att bryta utanförskapet