onsdag 7 april 2010

Lås inte in lärarna i skolan

Svensk skola är i kris menar många. Kunskapsnivån ligger inte längre i topp och många elever klarar inte ens den mest grundläggande nivån i grundskolan och gymnasiet. Ungdomar som slutar skolan utan fullständiga betyg löper stor risk att hamna i utanförskap visar många undersökningar. Det kan t ex handla om långvarig arbetslöshet, drogberoende och kriminalitet. Gymnasiets individuella program har blivit ett av de största programmen. Det är ett underkännande av svensk skolpolitik, men också ett tecken på att synen på kunskap i samhället har förändrats. Förr så hade folkskolläraren i samhället ett högt anseende. Bildning stod högt i kurs. De idéburna folkrörelserna kämpade för ökad bildningsnivå genom att organisera folkbildande aktiviteter. Studiecirkeln som form för frivilligt lärande inom folkbildningsorganisationerna och folkhögskolorna växte fram. Samtidigt reformerades det obligatoriska skolväsendet och skolan blev en skola för alla. Tiden i skolan för ungdomar är idag i praktiken 13 år, från förskoleklassen till studenten. Kanske inte så konstigt att det finns en och annan skoltrött ungdom. Samtidigt får många ungdomar idag inte bli vuxna utan tas om hand av föräldrarna alldeles för länge. En kollega till mig berättade om föräldrar som följde med sina ungdomar till öppet hus på högskolan i Jönköping. Ska inte ungdomar någon gång få bli vuxna. Särskilt högskolestudier är faktiskt inget för föräldrar att lägga sig i. Högskolan får inte bli en fortsättning på gymnasiet i brist på annat.

Jag valde själv att sadla om till läraryrket när jag hade passerat de trettio. Tidigare jobbade jag som mejeriarbetare vid Arla ostmejeri. Konkret kroppsarbete med tydlig start och sluttid. Resultatet av arbetet kunde man se omedelbart. Mitt nuvarande yrke som gymnasielärare trivs jag verkligen med. Kreativt och utvecklande och fortfarande ganska fria arbetstider. Stenhårt arbete under terminstid, där det går åt både kvällar och helger för att hinna med – men kompensationen kommer då eleverna har lov. Då kan man ladda om batterierna, rätta undan prov och inlämningsarbeten, läsa en och annan bok som kan ge nya impulser, resa, besöka museer etc. Arbetet tar inte slut när lektionerna är över – men till skillnad från mitt förra arbete så kräver lärarjobbet kreativitet. Då är friheten värd mycket. Fick ett mejl från en tidigare elev som ville ha ett ärligt svar från mig. Ska jag söka till lärarutbildningen i höst? På plussidan finns fortfarande friheten att själv bestämma hur 10,5 timmar per vecka ska disponeras, utöver de 35 timmar i veckan då vi är bundna till arbetplatsen. För en förkrossande majoritet av Sveriges lärarkår är denna fråga en ödesfråga. Ska lärarjobbet vara attraktivt i framtiden och vi ska kunna höja kvaliteten på den svenska skolan så krävs att lärarkåren är med på noterna. De pågående avtalsförhandlingarna måste beakta detta och sluta döda lärarnas kreativitet genom att låsa in dem i skolan 40 timmar i veckan. Var istället rädd om det engagemang som finns hos lärarkåren. Samhället behöver dem som är beredda att satsa på lång utbildning och föra bildningstraditionen vidare. Det måste parterna på arbetsmarknaden inse.

Inga kommentarer: